Akilles♥
Jag saknar dig allt för mycket. 4/11-09, dagen då du försvann. Jag älskar dig gubben. Jag hatar att drömma om dig, även fast det är så verkliga drömmar som om jag träffade dig igen. Jag vill inte... Det här är en dag som kommer gå åt helvete, för jag kommer bara tänka på dig, och allt vi var med om tillsammans. Förtsa gången jag träffade dig, då var jag rädd för dig, inte bara dig, utan för alla hundar. Och just för att du var så stor och livlig så gick jag undan och var rädd för att du skulle springa omkull mig varje gång du kom emot mig eller något. Jag kommer ihåg dagen så väl...
Pappa hade pratat om dig innan hur fin du var och att du var något alldeles speciellt. Han var så entusiastisk mot att få visa dig för mig. Så han ringde Ronja och frågade om vi kunde låna hem dig. Då var Fanny hos oss också. Hon hade träffat dig innan. Och vi fick låna dig, så vi åkte till Ronja och och vi ställde oss i dörren alla tre. Och du skällde och var helt galen! Sprang ut ur dörren och sprang in och hoppade och var helt galet glad. Och vi pratade lite med Ronja, sen så åkte vi hemåt. Du var tyst och stille i bilen tills vi kom ner på våran grusväg, så kände du igen dig så då blev du helt galen igen, gnällde och snurrade runt och ville ut. Jag lärde känna dig mer och mer, och tillslut tyckte jag också att du var underbar och jag var inte rädd för dig längre...
Och nu tänker jag bara på att jag fick aldrig ge dig en chans så du slapp försvinna, du var ju så ung... Du var värd mer. Du var värd allt! Ingenting kan ersätta dig, någonsin! Inte ens Kira, även fast jag tycker att hon är den finaste som lever nu, du är alltid ettan, hon kommer alltid vara tvåan, efter dig. Du är först!
Jag kommer ihåg hur lycklig du blev när Amanda och jag kom åkande på moppen igenom centrum i Hallstavik. Du stog där fastbunden och vi åkte förbi, när jag såg att det var du vände jag direkt och åkte tillbaka till dig. Jag såg lyckan i dina ögon. Dina fina ögon... Jag vill kolla in i dom igen, snälla, bara en gång till? Fan... Jag älskar dig, det gör jag verkligen. Jag skiter i folk som tycker att jag är löjlig. "Det var bara en hund", nej. för mig var det så mycket mer. Min bästa vän, min andra halva, min lycka, hnan gav mig så mycket mer, ingen kommer någonsin förstå hur mycket.
Kom tillbaka... :'/